Igår avslutades min arbetsdag med en föreläsning för Vasaregionens idrottsakademi i Vasa om stresshantering. Det var den sista modulen i samband med en grundutbildning i mental träning för idrottarna av idrottsakademin. Stresshantering är för toppidrottare alltid ett aktuellt ämne. Det gäller att hantera nervositeten, eventuelle missöden inför starten eller i samband med resan till tävlingen eller så känner man sig stressad av alla förväntningarna som kommer utifrån. Det finns tiotals orsaker att bekanta sig med stresshantering när man tävlar på högt nivå. Men jag funderade på allvar om jag är rätt person för att prata om stresshantering. Jag tycker själv att jag är ganska stresstålig men igår fick jag uppleva själv att det inte riktigt stämmer. När jag körde till Vasa igår kväll så snöade det ganska mycket och så pratade jag samtidigt i telefon (med handsfree!). Trots att jag har varit flera gånger förut på stället dit jag skulle körde jag hopplöst vilse. Det blev t.o.m. så att jag måste begära hjälp till sist för att hitta fram. Snöfallet och telefonsamtalet räckte för att jag förlorade koncentrationen och blev stressad. Saken blev ju inte bättre av att jag hade beräknad körtiden (min vana trogen ;-) så att jag kommer med några minuters marginal fram. Ju mera tiden gick desto mera stressad blev jag. Jag kan intyga att jag EXAKT visste vad jag pratade om när jag började min föreläsning (med 20 minuters försening) med att förklara vad stress egentligen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar